2010-07-29
14:59:46
14:59:46
En dag!
Ja då var det en dag kvar. En liten pluttig fjuttig dag innan det är tänkt att jag ska komma till världen. Sista dagarna har varit olidigt långa för både mamma och pappa och jag har det faktiskt väldans trångt här inne i magen.
Mammas mage är stenhård, jag väcker hon varannan timme varje natt och trampar på hennes pinkblåsa så att det inte ska bli alldeles för trångt i magen för mig.
Mammas morfar, min gammelmorfar då, han frågar flera gånger varje dag om inte drängen kommit än. Han behöver tydligen hjälp med veden. Men ärligt talat, hur duktig kommer jag vara på att trava ved på en gång? Nåja, han är söt han som väntar och längtar efter mig. Helt säker är han på att jag är en liten dräng också. Bara farmor nästan som tror att jag är en tjej.
Tänk att jag har varit i magen i 279 dagar nu. En dag kvar. Enligt beräkning då alltså. Återstår ju att se vad jag bestämmer mig för. För hur mycket mamma än städar, dansar, promenerar och allt vad hon provat med så är det jag som bestämmer i slutänden när jag tycker att det är dags. Jag har lovat mamma att försöka göra det lite fort, förlossningen alltså. Mamma tycker ju inte riktigt om varken nålar eller sjukhus, bra combo när det gäller att föda barn va? Näe, inte så värst.
Nåväl, det ska hursomhelst bli skönt både för mamma och för mig när jag kommer till världen. Mer plats för oss båda! Ses snart då kanske. Man vet aldrig med busbäjbisar...
Mammas mage är stenhård, jag väcker hon varannan timme varje natt och trampar på hennes pinkblåsa så att det inte ska bli alldeles för trångt i magen för mig.
Mammas morfar, min gammelmorfar då, han frågar flera gånger varje dag om inte drängen kommit än. Han behöver tydligen hjälp med veden. Men ärligt talat, hur duktig kommer jag vara på att trava ved på en gång? Nåja, han är söt han som väntar och längtar efter mig. Helt säker är han på att jag är en liten dräng också. Bara farmor nästan som tror att jag är en tjej.
Tänk att jag har varit i magen i 279 dagar nu. En dag kvar. Enligt beräkning då alltså. Återstår ju att se vad jag bestämmer mig för. För hur mycket mamma än städar, dansar, promenerar och allt vad hon provat med så är det jag som bestämmer i slutänden när jag tycker att det är dags. Jag har lovat mamma att försöka göra det lite fort, förlossningen alltså. Mamma tycker ju inte riktigt om varken nålar eller sjukhus, bra combo när det gäller att föda barn va? Näe, inte så värst.
Nåväl, det ska hursomhelst bli skönt både för mamma och för mig när jag kommer till världen. Mer plats för oss båda! Ses snart då kanske. Man vet aldrig med busbäjbisar...
