Hej Morfar! (och alla andra nära och kära förstås.)

Tant Sofia, hon är snäll hon. Idag letade hon fram arbetsmiljöverkets föreskrifter för gravida åt mamma. Över en bit paj till sen lunch lästes dom igenom, mamma fick nytt självförtroende och ringde facket.
Facket, dom menar på att jag är för liten och att mamma därmed är för tidig i sin graviditet för att företaget ska kunna omplacera mamma. Enda utvägen är en sjukskrivning.

Mamma fällde ganska många tårar efter samtalet, hur kan en chef göra en bedömning av att någon är för tidig i sin graviditet när den anställde gravida kvinnan verkligen inte mår bra? Endel blivande mammor mår jättebra ända fram till vattnet går medans andra mår jättedåligt hela graviditeten. Mamma mår dåligt. Än sålänge mår lilla jag bra, växer och frodas. Men vem vet hur länge jag mår bra om mamma ska fortsätta jobba, lyfta tungt, jobba konstiga tider och må dåligt. Gravida ska inte lyfta tungt, mamma får ont. Men ändå tvingar mammas chef henne att göra det. Dumma han.

Inatt skulle jag och mamma ha åkt till Kiruna, men mamma har ju rätt att sjukskriva sig i sju dagar utan läkarintyg så vi stannar hemma. Till farbror doktorn ska vi nästa onsdag. Han ska minsann få skriva ett läkarintyg på att mamma inte kan lyfta och slita och att det handlar om min och mammas hälsa, inte att mamma är lat. Mamma tycker ju om att köra tåg, men hon är ju mest av allt rädd om mig så våran hälsa går i första hand.

Därför stannar vi hemma nu och vilar oss med lugn&ro utan tunga lyft och obrydda chefer.