2010-02-17
14:56:44
14:56:44
My heart goes boom boom boom...
Hej Morfar,
Nu var det ett tag sen jag skrev till dig igen. Men idag har det hänt grejer serru!
Jag, mamma och pappa var till doktor Aina och sen till barnmorska Elisabeth. Snälla tant doktor hon förstod mammas bekymmer med jobbet och lilla jag så hon sjukskrev mamma i tre veckor till att börja med.
Barnmorskan stack mamma i fingret (stackars mamma, hon hatar verkligen att bli stucken...tror att jag ska ta med mig pappa när jag ska vaccineras, mamma går ju inte att lita på i sånadär situationer med nålar heller.)
Ur blodet som klämdes fram ur mammas finger kunde barnmorskan se att mammas socker är okej, men inte hennes blodvärde. Det var 116, sist vi var där så var det över 150 så det har sjunkit rätt rejält. Men det är inget farligt morfar, mamma fick knata ner till apoteket och köpa järntabletter så kanske det rätar till sig och mamma kanske blir lite piggare dessutom och slipper den där himla huvudvärken.
Pappa spelade in mitt hjärtljud med telefonen, äntligen blev jag lite mer verklig för han också. Det enda han märker av mig annars är ju mest mammas gnäll. Men nu fick dom höra mig, oj vad glada dom blev!
Nu var det ett tag sen jag skrev till dig igen. Men idag har det hänt grejer serru!
Jag, mamma och pappa var till doktor Aina och sen till barnmorska Elisabeth. Snälla tant doktor hon förstod mammas bekymmer med jobbet och lilla jag så hon sjukskrev mamma i tre veckor till att börja med.
Barnmorskan stack mamma i fingret (stackars mamma, hon hatar verkligen att bli stucken...tror att jag ska ta med mig pappa när jag ska vaccineras, mamma går ju inte att lita på i sånadär situationer med nålar heller.)
Ur blodet som klämdes fram ur mammas finger kunde barnmorskan se att mammas socker är okej, men inte hennes blodvärde. Det var 116, sist vi var där så var det över 150 så det har sjunkit rätt rejält. Men det är inget farligt morfar, mamma fick knata ner till apoteket och köpa järntabletter så kanske det rätar till sig och mamma kanske blir lite piggare dessutom och slipper den där himla huvudvärken.
Sen vet du morfar, sen fick mamma lägga sig på britsen och dra fram ölmagen, som pappa kallar den. Barnmorskan kletade nåt gegg på mammas mage och sen började hon reta mig med en slags mikrofon. Jag sparkade mot micken och det hörde dom minsann, kabooom lät det. Sen lekte jag kurragömma ett tag, men mammas mage är ju inte sådär jättestor så till sist hittade barnmorskan mig med mikrofonen och ett klart och tydligt boomboomboom hördes i hela rummet. Det var mitt lilla hjärta det! Litet men starkt.
Pappa spelade in mitt hjärtljud med telefonen, äntligen blev jag lite mer verklig för han också. Det enda han märker av mig annars är ju mest mammas gnäll. Men nu fick dom höra mig, oj vad glada dom blev!
Ingela
Skönt att du fått sjukskrivning några veckor. Hoppas det löser sig med jobbet snart. Kul att få lyssna på lilla hjärtat :-) Kramkram
