15:16:57
Jag mår bra!
I tisdags vaknade mamma och grät. Hon hade så ont i magen stackarn. Sen på morgonen mådde hon jätteilla och kallsvettades. Barnmorskan tyckte definitivt att vi skulle åka upp på förlossningen och få en ordentlig undersökning. Ifallatt.
Pappa kom hem blixtsnabbt från jobbet och lika fort var vi på sjukhuset. Med tårar i ögonen blev mamma uppkopplad på en CTG-kurva och fick lämna några prover, både blod, urin och trosskyddsprov. Ifall att det hade börjat sippra fostervatten. Mammapanik.
Efter en timme med CTG-kurva där man ser både min och mammas puls, mammas sammandragningar och mina sparkar kopplades vi från den mackapären. Då var jag less vill jag lova! Sista halvtimmen retades jag med pappa och smet hela tiden så att dom tappade mitt hjärtljud. Pappa jagade efter med den lilla manicken och till slut fick jag ge mig så pappa vann och dom kunde se mina hjärtljud igen.
En gynundersökning konstaterade att det är varken blod eller vätska på gång -SKÖNT!
Ett ultraljud visade att jag väger 1,9kg och att alla mina organ ser toppenfina ut. Jag växer som jag ska, världens bästa bäjbis är jag ju! Mamma och pappa frågade snälla tant doktorn om dom kunde få med sig en bild hem. Det fick dom, eller snarare ett fotografi än en bild. 3D slog doktorn på och där visade jag mitt lilla ansikte för dom. Oj vad det värmde i mammahjärtat och i pappahjärtat. Jag har pappas näsa och mammas sur-mun. Världens snyggaste bäjbis är jag, men det visste du väl redan morfar?
Förra veckan hos barnmorskan sa hon att mamma hade väldigt lite fostervatten, nu sa doktorn att det är på gränsen till för mycket fostervatten. Det är ingenting mamma kan göra någonting åt, bara att fortsätta att ta det lungt och låta mig växa i lugn&ro. Börjar dra ihop sig nu, jag börjar på min 34e vecka imorrn...
